För ett och ett halvt år sedan, på Apples Special Event i oktober 2012, introducerade Tim Cook den senaste versionen av Mac Mini. Basmodellen kostade 5 795 kr och innehöll en 2.5 GHz dual-core i5 Ivy Bridge-processor, 4 GB ramminne och en hårddisk på 500 GB. Det var en uppdatering utan några större nyheter, och den upptog bara två minuter av det två timmar långa eventet. Det var känt på förhand att Apple skulle avslöja iPad Mini under konferensen, och när Mac Mini dök upp på skärmen skämtade Phil Schiller att ”you knew there’d be something called Mini in this presentation, didn’t you?” Det var den senaste gången Mac Mini visades på ett av Apples event.
Apple har förändrats en hel del sedan Mac Mini introducerades 2005, och för varje år som gått har stationära datorer blivit en allt mindre del av företagets verksamhet. Då företaget inte delar upp sin försäljning efter modeller vet vi inte hur många Mac Mini som säljs varje år, men man kan föreställa sig att det finns iPhone-tillbehör som hamnar högre upp i Apples bokslut. Det finns dock konsumenter som fortfarande håller Mac Mini nära hjärtat. Mac-entusiasten Stephen Hackett skrev nyligen om vad han skulle vilja att Apple gör med Mac Mini i framtiden. Han föreställde sig en modell i Apple TV-storlek med MacBook Airs processor, SSD och RAM-minne – liten, snabb och med samma prislapp som den nuvarande modellen. Jag har ett annat förslag: Apple borde döda Mac Mini.
Mac Mini fyllde en viktig funktion när den introducerades. Den var liten, snabb och enkel att installera och använda, men dess viktigaste försäljningsargument var att den var billig – billigare än någon dator Apple någonsin hade sålt. Apple kunde hålla nere priserna genom att inte inkludera mus, tangentbord eller skärm i paketet, vilket många konsumenter redan hade. Mac Mini kostade 499 dollar. Det var ett lågt pris, inte bara relativt till andra Mac-datorer utan relativt till marknaden som helhet. Mac Mini var designad som en inkörsport till Mac-ekosystemet, riktad till Windows-användare som ville doppa tårna i Mac-ekosystemet men inte hade råd att spendera 13 000 kronor på en iMac.
“The Mac Mini is BYODKM. It means bring your own display, keyboard and mouse.” Steve Jobs
Under årens gång har dock Apple flyttat företagets fokus till iPhone och iPad. Som resten av marknaden har deras ansträngningar inom persondatorbranschen fokuserats till de bärbara modellerna, vars marknadsandelar har stigit stadigt sedan början av 2000-talet. iMac har uppdaterats stadigt med ny hårdvara varje år, men det har blivit mer och mer uppenbart att Mac Mini inte är en prioritet för företaget. När Intel släppte sin Haswell-generation uppdaterades både MacBook Pro, MacBook Air och iMac med nya processorer, men Mac Mini lämnades med den äldre Ivy Bridge-generationen. Haswell innehöll många förbättringar av processorernas grafiska kapabilitet. Det hade varit ett välkommet tillskott till Mac Minis hårdvara, som likt MacBook Air saknar externt grafikkort.
Bristen på uppdateringar har gjort att basversionen av Mac Mini börjar kännas ganska dammig. Processorn står sig fortfarande någorlunda, trots att den inte tillhör den senaste generationen, men 4 GB ramminne är i minsta laget även för någon med grundläggande behov. Jag prövade att gå in på Apple Store och sätta ihop ett Mac Mini-paket som jag skulle känna mig bekväm med att rekommendera. Det blev 2.3 GHz Quad-Core-modellen med 1 TB hårddisk (standard) och 8 GB RAM (uppgraderat från 4 GB) – ett paket med en prislapp på 8 775 kronor. Det låter som en hyfsad deal, men då måste man också köpa till mus, tangentbord och skärm. Majoriteten av dem som köper en Mac Mini lägger nog inte 9200 kronor på en Thunderbolt Display eller 1 200 kronor på Apples officiella tangentbord och mus, så låt oss säga att man kommer undan med 1 500 kronor för tillbehör. Hela paketet hamnar då på 10 275 kronor. Det är bara 2 000 kronor billigare än den billigaste iMac-modellen, som kommer med en 21.5-tums skärm av bra kvalitet, marknadens bästa tangentbord och mus, lika mycket hårddiskutrymme, snabbare processor, snabbare minne och bättre grafikkort. Så varför ska någon köpa en Mac Mini?
När Steve Jobs introducerade 2007 års modell av iMac konstaterade han att merparten av datorerna Apple säljer är all-in-ones, då deras linje av bärbara är all-in-ones i lika hög grad som iMac. Både iMac och MacBook-modellerna ger Apple total kontroll över användarupplevelsen. Allt från touchpaden/musen till tangentbordet, skärmen och högtalarna har designats, tillverkats, programmerats och förpackats av Apple själva. Apples största eftergift med Mac Mini var att de lämnade ifrån sig kontrollen över användarupplevelsen. Även om Mac Mini var en dator med bra hårdvara och ett väldesignat operativsystem kunde de inte vara säkra på att konsumenten inte skulle koppla ihop den med en 13-tums CRT-skärm och tangentbord och mus från 90-talet. Det var en kompromiss som var lätt att motivera 2005, när Mac fortfarande utgjorde en omfattande del av Apples verksamhet (även om de sålde sex gånger fler iPods än Mac-datorer det året). Det var ett sätt att nå ut till de konsumenter som annars inte skulle ha råd med en Mac. Men Apple behöver inte kompromissa längre.
Jag gillar Mac Mini-modellen som Stephen Hackett föreställer sig, men jag tror inte att Apple kommer att förverkliga den. Konsumenterna som Mac Mini designades för köper inte stationära datorer längre. De köper MacBook Air eller iPads. Från 2005 till 2013 mer än tiodubblades Apples omsättning, från 14 miljarder dollar till 171 miljarder dollar. Under samma tidsperiod imploderade marknaden för stationära datorer. Det finns fortfarande en marknad för Mac Mini, och för åtta år sedan är det möjligt att en marknad av den storleken fortfarande hade intresserat företaget. Men dagens Apple räknar inte sin vinst i miljoner.
Under 2014 kommer Mac Mini antingen att få en mindre hårdvaruuppdatering med nästa Intel-processor och mer ramminne – eller läggas ned helt och hållet. Jag tror på det senare.