Anders Norén

Mina favoritspel på iOS 2012

För varje år som går minskar tiden jag spenderar med en 360-kontroll framför tv:n till förmån för tiden som jag spenderar med spel på min iPad och iPhone. Det känns som att kvantiteten och kvaliteten på spelen på App Store ökar i samma takt. Antalet spelmappar på min iPad har ökat till sju, och för varje gång jag måste rensa upp för att göra utrymme för nya spel blir det svårare och svårare att bestämma vilka jag ska ta bort.

Nu när året går mot sitt slut har jag passat på att se tillbaka på de iOS-spel jag har bockat av under de senaste tolv månaderna i ett försök att hitta de absolut bästa. Listan följer nedan, i icke kronologisk ordning.

Angry Birds: Star Wars

Angry Birds Star Wars (22 kr)

Rovio hade kunnat slängt ihop några Angry Birds-banor med stjärnhimlar i bakgrunden, gjort en ny logotyp för startskärmen, släppt spelet på App Store med namnet Angry Birds Star Wars och skrattat hela vägen till banken. Istället introducerade de tillräckligt många nya idéer och grepp för att locka tillbaka de som har spelat alla tidigare titlar i serien, utan att glömma bort vad som gjorde konceptet så framgångsrikt från början. Den smarta bandesignen och den charmiga kombinationen av Star Wars och Angry Birds-universumen gör det här till det bästa spelet i serien så här långt, och ett måste för alla iOS-spelare.

Letterpress (Gratis)

För två-tre månader sedan, efter otaliga timmar med Wordfeud, Words with Friends och Spelltower, var jag ganska säker på att jag var klar med ordspel. Sedan släpptes Letterpress. Tweetie-utvecklaren Loren Brichtner har reducerat konceptet till dess mest grundläggande element, både funktionellt och visuellt, och har därigenom skapat ett spel som i all sin enkelhet är väldigt svårt att lägga ifrån sig. Av alla spel på min iPhone är det Letterpress som har fått mest speltid i år, och det med god marginal.

Rayman Jungle Run

Rayman Jungle Run (22 kr)

Jag måste erkänna att jag var tveksam när jag först hörde att Ubisoft skulle göra ett auto run-spel med Rayman i huvudrollen, men den tveksamheten försvann när jag fick se första trailern. Rayman Jungle Run lånar lånar gameplayet från Canabalt, vrider upp hastigheten ett par snäpp och ramar in det hela i den fantastiska grafiska stilen från förra årets Rayman Origins. Att spela igenom de 40 banorna tar bara någon timme, men jag har ägnat mycket mer tid än så åt att (fruktlöst) försöka hitta 100 lums på varje bana.

10000000 (15 kr)

10000000 är en App Store-framgångssaga av ett slag som man hörde talas om ofta 2008-2009, men har blivit ovanligare i takt med att topp 100-listorna har tagits över av de stora spelbolagen. 10000000 utvecklades på fritiden av en ensam programmerare i England och laddades upp på App Store i juni, utan pressmeddelanden eller marknadsföring. När han vaknade dagen därpå hade spelets försäljning exploderat, inkorgen var fylld med meddelanden och bloggen hade stormats av besökare efter att Touch Arcade gav spelet högsta betyg.

Jag ägnade den dagen och större delen av den nästkommande åt 10000000. Det kombinerar rollspelsgenren med pusselgenren i en beroendeframkallade helhet som man kan plocka upp och spela i fem minuter på bussen eller förlora en hel kväll till.

grand-theft-auto-vice-city-io

Grand Theft Auto: Vice City (38 kr)

95 i snittbetyg, åtskilliga Game of the Year-priser och nästan 20 miljoner sålda exemplar – Grand Theft Auto: Vice City kräver ingen närmare introduktion, och precis som föregångaren GTA3 klarade spelet av konverteringen till iOS utan större uppoffringar. Kontrollerna fungerade bättre än jag hade vågat hoppas, och tillfälliga problem med bildskärmsuppdateringen är lätta att ha överseende med. Det här är en fullt fungerande version av vad som i mitt tycke är GTA-seriens bästa titel – på en iPad. Vansinne.

Ski Safari (7 kr)

Rayman Jungle Run var inte den enda auto run-titeln som föll mig i smaken i år. Målsättningen i Ski Safari är att undvika att bli begravd under en lavin genom att åka skidor, skoter, pingvin, yeti och andra färdmedel ned för ett berg. Begravd blir man i slutändan alltid, men på vägen ned för berget samlar man in mynt som man kan spendera på uppgraderingar, förbättrade fordon och nya berg. Man får också en stadig ström av utmaningar att bocka av. Till det beroendeframkallande upplägget kommer oerhört charmig grafik och musik, och tillsammans har dessa faktorer konspirerat till att göra Ski Safari till ett av de spel jag har spenderat mest tid med under 2012.

bastion

Bastion (38 kr)

Jag har haft mina ögon på Bastion ända sedan Supergiant Games först visade upp spelet i en livesändning på Giant Bomb, så jag vet inte varför det dröjde så lång tid innan jag gav det en chans. När det reades ut för sju kronor i början av december fick jag slut på ursäkter, och jag ångrade genast att jag hade väntat. I koncept är Bastion en förenklad version av Diablo, men det är en beskrivning som inte gör spelet rättvisa. I allt artistiskt – från grafik till musik och handling – är Bastion en pärla, och det skadar inte att det dessutom är riktigt roligt att spela. PC, Mac, Xbox 360 eller iOS – vilken plattform du spelar det på är detsamma. Bastion är ett spel du inte får missa.

The Walking Dead (38 kr)

Jag måste erkänna att The Walking Dead-fenomenet till stor del har gått mig förbi. Jag har inte sett ett enda avsnitt av tv-serien och bara läst det första numret av serietidningen som den baseras på, men när Telltale gav bort första delen av deras The Walking Dead-äventyrsspel gratis bestämde jag mig för att ge den en chans. Jag hade läst recensionerna, och förväntningarna var höga. The Walking Dead levde upp till dem.

Trots mitt ointresse för källmaterialet och för äventyrsspelsgenren i stort fångade Telltale mig i första delen och släppte aldrig taget. The Walking Dead är ett av få spel som har fått mig att verkligen bry mig om de karaktärer jag spelar som och interagerar med, vilket gjorde att jag mådde genuint dåligt när mina beslut ledde till deras undergång. Det går nog inte att ge ett äventyrsspel ett bättre betyg.

fieldrunners-2

Fieldrunners 2 (22 kr)

Jag hade en kortvarig romans med tower defense-genren när jag först köpte en iPad, och då spelade jag i princip allt som släpptes. Efter att jag hade bockat av stora delar av App Stores topplista för genren tog jag en välbehövlig semester i något år, men nu har Fieldrunners 2 lockat mig tillbaka till flocken.

Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är som gör Fieldrunners 2 så beroendeframkallande, men jag har haft väldigt svårt att lägga ned det under julhelgen. Grafiken, musiken och bandesignen håller alla genomgående hög kvalitet, men det lilla extra i spelet är nog svårighetsgraden. Tillräckligt hög för att man hela tiden ska känna sig utmanad, men inte så hög att man bryter av iPaden över knät i frustration (eller lägger matbudgeten på in app-köp).